.

På tal om lön och shopping. Hur tror ni livet hade varit om alla hade obegränsad ekonomi? Tror ni att man hade varit lyckligare? Jag har ju alltid trott det men jag vet inte längre.

Igår var jag lite småkrasslig men tog mig ut och gick till biblioteket som ligger 5 minuter ifrån mig. Det var världens storm ute och det regnade mothålls så man fick ont i ansiktet. På fem minuter fick jag nästan köldskador i ansiktet, händerna var blåa och mascaran befann sig all over my face. Vet faktiskt inte vad det hade spelat för roll ifall jag hade en miljon på kontot när det var en sån skitdag som igår. Pratade med en vän om detta igår och han sa en fin sak. "Hellre kärlek och vänner än pengar. Pengar hade inte gjort mig lyckligare just nu."

Jo, sa jag. Då hade man kunnat åka iväg någonstans å sola sig tills man såg ut som ett kexchoklad och sedan kommit hem och köpt fina kläder och glömt alla bekymmer. Men frågan är om det hade varit så enkelt.. Det är ju bevisligen lättare för vissa sorters människor att vara lyckligare än andra, men har det att göra med pengarna eller att man älskar det man håller på med? Mr Fredrik Ljungberg handlade av mig häromdagen. Han smällde ungefär halva min månadslön på 10 minuter. Jag försökte titta honom i ögonen och se ifall han var lycklig. Hans kompis med tre barn såg lyckligare ut tyckte jag. Å andra sidan så kanske kompisen såg lycklig ut för stunden eftersom att hans vän Fredrik Ljungberg är rik och tog med hans barn ut på shoppingrunda? Det kanske var det!

I vilket fall som helst så kan jag inte hjälpa att där var något i Fredriks blick som kändes olyckligt. Fast vem vet, han kanske bara tyckte synd om mig som vred handlederna av mig för att larma av alla hans kläder.. Kanske mer troligt.

Oavsett så kan jag inte hjälpa att jag, just nu, tycker om att jag får vrida å vända på alla stålar jag har.. Att jag en dag innan lön tittar på mitt lönebesked å bara vill dö eftersom att jag vet att jag typ redan i mitt huvud har spenderat dessa pengar. Allt man vill göra, alla ställen man vill åka till, allt man vill köpa.. Men bara en lön. Som ska räcka. (Och gärna bli över om man frågar lyxfällan!) Men jag gillar känslan, den får mig att vilja göra något åt situationen..

Jag är så glad att jag tog det här året och jobbade + bodde helt själv. Livet är fan inte enkelt. (Kanske för Zlatan och Fredrik Ljungberg men inte för oss som råkade bli tjejer och valde fel sport!) Och synnerligen inte om man står som ett kioskmongo utan utbildning och slåss med massa andra om att få vika kläder så många timmar som möjligt. Visstidsanställningar. Inga rättigheter. Ja, livet är hårt - men så lyser även solen idag. Jag gjorde ett kontoutdrag innan jag köpte ett par solglasögon å en liten latte innan idag, det var nämligen inte helt säkert ifall köpet skulle gå igenom. Men det gjorde det och solen lyser forfarande.

Välkommen till mars månad och en månads kämpande till. Dags å köpa en kaffe latte å ett klädesplagg för mkt i början av månaden och käka nudlar i slutet av månaden. Jag har SÅ fått min studiemotivation tillbaka. Jag läste någonstans att Fredrik Ljungberg också vill plugga men att han inte riktigt har tid. Vad ska man säga, livet är kanske både orättvist och rättvist. I slutändan blir vi alla kanske ungefär lika lyckliga!

Hoppas ni har en fin dag. Kärlek!