.

Jag har egentligen inte orkat skriva om terrordådet i Norge, för jag är en människa som inte klarar av orättvisor. Jag blir så ledsen när sånt här händer att jag knappt kan prata om det. Jag tycker självklart att man ska hedra alla offer i Norge, men dock har jag tyckt att det har blivit så stor fokus på Norge att folk glömmer bort allt annat som händer och har hänt i världen som man också borde hedra och minnas. Man ska veta vad som har hänt i Norge, men man ska ha koll på vad som händer i resten av världen också, enligt mig.

Att det har hänt så nära oss som bor i Sverige är självklart anledningen till varför vi engagerar oss så mycket och även anledningen till varför vi är så upprörda. Alla i Sverige tänker ju, shit - det kunde lika gärna hänt här. När det är terrordåd eller krig i andra delar av världen så blir det inte lika påtagligt.. Man tänker att "det kommer aldrig hända oss", men terrorn i Norge var kanske en varningsklocka. Det kan hända överallt. Och det kunde exempelvis hänt i Stockholm för inte så längesedan..

Jag vill ändå påpeka att jag tycker att det är viktigt att man inte glömmer bort att tänka på resten av vår jord, det är så mycket skit som händer och så många fler offer som borde minnas och hedras. Jag blir som sagt väldigt ledsen utav orättvisor. Idag exempelvis, när jag stod i kassan och bara ville hem för att jag var trött och hade ont i benen så kom det en man med sin rullstolsburna dotter i min kassa och handlade massa kläder till henne. Han var så fin och omtänksam mot henne att jag verkligen fick stå i kassan och hålla tillbaka tårarna. Så jävla känslig är jag. Och idag när jag går in på aftonbladet och ser DETTA så blir jag så jävla ledsen att jag ryser i hela kroppen. Fy fan vilka jävla svin det finns.