jag är inte Lucy just nu.

Antigen är jag Lucy in the sky, högt över molnen.. eller så är jag nere under marken. Allt är så svart eller vitt. Ibland känns det som om man har allt, sedan krossas hela ens värld. Livet är väl så, det är inte så mycket man kan göra. Jag ger upp i några dagar och låter allting vila.. Sedan är jag Lucy igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0