say what you need to say

Jag åkte till Skåne i lördags. Kände bara att jag behövde finnas här så jag tog första bästa tåg i lördags när en vän ringde. Det kändes bara bättre att vara här omkring. Har umgåtts med mamma och träffat världens bästa Jessica, annars har jag inte gjort så mycket. Ibland krossas folks världar, och det är inte kul att se på när det är någon som står en nära. Absolut inte iheller annars, men när det händer någon som står en nära, då känner man det på riktigt.

Vi tar så mycket förgivet. Det finns så mycket man vill ha, så mycket man drömmer om. Det är bra att fantisera, härligt att drömma, nödvändigt att vilja se framåt. Men vi får faktiskt inte glömma att leva för dagen.

Rådet jag brukar ge till alla mina vänner, men som jag glömmer själv: ta en dag i taget.

Ni vet, vissa dagar vill man bara kasta allt överflöd man har. Bara skänka bort allt och leva fattig. Vi är alla så bortskämda att vi inte ens förstår det. Vi som mår bra och har fått gåvan att njuta av dagarna.. Det är helt galet att vi någonsin klagar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0