.

Jag är svart eller vit. Hat eller kärlek, allt eller inget. För mig funkar livet enklast så. Känslor och magkänslor är viktiga, men i slutändan handlar allting om överlevnad. När min blick en gång förvandlas till ett hat så går det inte att återkalla. Jag önskar att jag kunde glömma, förlåta, testa på nytt. Vet att vi människor inte är perfekta, alla har vi våra brister. Vissa brister går att acceptera, andra brister gör mig totalt svart.

Jag hatar att känna ångest över saker som varit, men jag känner så varje gång jag tänker på ett misstag. Jag vet att det inte är lönt men jag har svårt för att släppa misstag. Jag vet att jag gör många och kommer göra en hel del fler i framtiden och jag vet att man bara ska blicka framåt, men ibland vill jag vrida tillbaks en klocka eller två.

Jag blir aldrig nöjd, det spelar ingen roll vad det är jag vill eller vad jag bestämmer mig för. Jag hittar alltid problem i allt jag försöker mig på. Jag tror inte att jag klarar  tanken av att mitt liv ska se likadant ut i en längre period framöver.

Dessutom är jag lättpåverkad och påverkas av människor och omgivningar. Jag har lätt för att starta upp nya projekt, men har svårt att avsluta dem. Jag fattar extremt stort tycke för människor i början, men efter ett tag så svalnar det. Jag lovar, det är inte lätt att vara jag alla dagar i veckan.

Puss.