.

Varför blir man aldrig nöjd? varför inser vi bara inte hur bra vi har det, slutar tänka och bara njuter av att vi har det bra? varför är det så att man vill ha EXAKT allt som man inte kan få? Och varför är det så att när man väl befinner sig där man ville, gör vad man ville eller får som man ville, då vill man åt ett helt different håll?

jag vill verkligen inte släppa det jag alltid har sagt; att man kan få allt man vill. Jag är van vid att få exakt som jag vill, jag har aldrig känt att det har funnits något som begränsar mig. Ingenting har känns omöjligt, ingenting har egentligen känts svårt. Vet inte om det kanske är därför jag aldrig riktigt nöjer mig. Jag vet inte iheller ifall det här är positivt eller negativt, ska man nöja sig och uppskatta det man har eller ska man aldrig nöja sig och alltid vilja ha mer? Svårt, dagens i-landsproblem jag vet.

Nu slutar jag filosofera & tar och pluggar lite :) puss